MARDRÖMMEN

En natt hade jag en hemsk dröm om att jag blev av med jobbet. Och var tvungen att uppsöka arbetsförmedlingen.

På ena sidan skrivbordet sitter en väldigt liten man. På andra sidan sitter jag.

På en racklig pinnstol och försöker hålla balansen. Det är svårt efter många år på en svindyr ergonomisk stol i äkta skinn, ställbar i alla lägen.

”Jaha, det var ett intressant CV. Men vad kan du egentligen?”

Han lutar sig tillbaka med min meritförteckning och försvinner nästan ur synfältet. Han borde ha ett mindre skrivbord. Eller en längre kund.

”En hel del. Jag är utbildad både civilt och militärt, med och utan radar, torn och områdeskontroll.”

”Jaha. Jag vet väldigt lite om vad en flygledare gör. För det var väl det du gjorde innan det kommunala bussbolaget köpte flygplatsen? Du har inte busskort förresten? Eller truckförarbevis?” 

Han lutar sig framåt och studerar mitt CV igen.

”Nej, men jag har flygcertifikat. Det ingick i utbildningen. På den tiden alltså. Sedan blev det ju för dyrt såklart.”

”Det är tyvärr ont om pilotjobb här i trakten just nu.”

Konstaterar han utan att lyfta blicken från pappren..

”Det är bara ett privatflygarcert” säger jag tyst. ”För enmotoriga flygplan med plats för fyra personer.”

Han är inte flygintresserad, den saken är klar. Eller så förstår han att det är svårt att få ekonomi i ett så litet flygbolag. Jag försöker få in samtalet på något annat.

”Sedan har jag ju gått en hel del kurser i LFV:s regi.”

”Jag ser det. OJTI, TRM, PU, SMS….? Vad är allt det här?”

”Det är ganska specialinriktade kurser, men det finns andra. Om du tittar på sidan 2 i mitten ungefär. Projektledning, ledarskapskurser, chefsutbildning, krishantering.”

”Krishantering, säger du? Vi har lite kris på förskolepersonal. Och i det kommunala storköket. Kan du laga mat?”

”Nej, men jag kan beställa en stor stark på sjutton olika språk.”  

Tänker jag säga. Men gör det inte.

”Jag har jobbat utomlands också. I Mongoliet, Ryssland, Ghana, Litauen och ….”

Samtalet avstannar. Han är visst inte geografintresserad heller.

”Jag är utbildad meteorologobservatör på SMHI.”

Han tittar upp. Jag visste det! Väderkunskaperna brukar alltid gå hem.

”Då kanske du kan tala om vad det blir för väder efter midsommar? Jag har lagt in om semester då.”

Äntligen visar han lite intresse för något annat än sitt skrivbordsunderlägg.

”Det vet ju inte ens meteorologerna” mumlar jag. ”Förresten hoppas jag det blir helmulet och hagel.”

”Hur sa?”

”Jo jag sa det att jag är en hejare på flygplansprestanda också. Vet du hur snabbt en Airbus kan stiga? Eller hur brant man kan svänga med Gripen? Ska jag förklara varför flygplan bör starta och landa i motvind? Vill du veta vad skevroder heter på engelska? Eller hur vinden vrider sig på höjd? Hur hanterar man ett nödläge? Eller en kapning? Allt det kan jag.”

”Så bra. Vi hör av oss om det dyker upp ett jobb där de kunskaperna kommer till användning.”

Han reser sig upp och jag förstår att jobbintervjun är över.

”Och du, Rolf, en sak till. Jag är mycket stresstålig och har ett extremt bra korttidsminne.”

Låter jag lite desperat nu?

”Ulf” svarar han och räcker fram handen för att säga tack och adjö.

Vilken jävla mardröm!

När verkligheten blir saga

Eller är det sagan som blir sann? För mig har i alla fall ett drömprojekt blivit verklighet. Ett bokmanus som legat till sig ända sedan pojkarna var små kommer nu ut som bok. Fotot är det första utkastet till omslag som numera är helt omarbetat och visar platsen där saker händer. Och har så gjort i långa tider, varenda meter av denna ö har en historia att berätta. En del är sant, en del är saga. Man kan aldrig så noga veta 🙂 Vissa saker får kanske en förklaring i mina blogginlägg. Följ med på ett roligt äventyr med boken ”En Ö mitt i historien”!

Hälsning från Hösten

Det är jag som är Hösten, vi har ju träffats förr. På lite olika platser och tider, när Sommaren bestämt sig för att släppa taget och lämna över till mig. Så är det förresten med alla årstider, det är lite charmigt tycker jag. Att inte vara så benhårt styrd av datum eller klocka. Man tar det i sin egen takt liksom. Dyker upp när man känner för det.

Visst blir det ibland lite krockar mellan oss.  Vintern kan ha bråttom och Sommaren brukar ha svårt att ge sig av, vill gärna hänga sig kvar en stund. Då hamnar Hösten lite i kläm, men jag klagar sällan. Tvärtom är jag ganska tolerant om jag får säga det själv.

Min tid är präglad av lugn och ro, det är så jag vill ha det. Ni tycker möjligen att en och annan höststorm inte riktigt passar då, men det hör till. Löv och annat ska sopas undan innan snön kommer. Tyvärr åker det med parasoller, grenar och dessvärre ett och annat träd. Ber om ursäkt för det. Försök se det från den ljusa sidan, det är en tid som inbjuder till att vara inne. Kanske behöver det sopas undan lite där också.

Så kan ni njuta av de fina dagarna när de väl kommer. Då jag som Höst bjuder på krispig luft, klarblå himmel och temperaturer som gjorda för att ta på sig ordentligt med varma, goa kläder när man är ute. För att sedan krypa in i stugvärmen och njuta av långkok på Höstens godsaker. Det finns mycket gott som skördas nu. Bland annat läckra svampar som står som spön i backen.  Särskilt efter lite uppiggande höstregn. Fast om man tittar på statistiken så är det Sommaren som har mest regndagar. Det trodde ni inte, va?

Nu ska jag ut och försöka lugna ner Vinden, få se hur det går. Medan ni väntar kan ni leta fram stearinljus, yllefilt och alla jättebra böcker som inte hanns med under den hektiska Sommaren. Erkänn att det är lite mysigt!

Ryggläge i Peking

Femtio timmar att spendera i en av världens häftigaste städer! Det ska inte bara bli Peking by night, utan även by day, ja faktiskt dygnet runt. Vad jag inte tänkt mig är att mitt diskbråck ska göra sig påmint, ondare än någonsin.  Mitt ressällskap är naturligtvis förstående, men vad hjälper det? Jag ligger i soffan på mitt rum och hör hur de glädjer sig åt att se Förbjudna staden, Sommarpalatset och värst av allt, beställer bord för den obligatoriska Pekingankan. För att inte tala om shoppingen…

”Nädå, ni behöver inte alls tänka på mig, jag klarar mig fint. Ge er iväg nu och ha riktigt roligt!” Jag lyckas pressa fram ett leende, men det sitter långt inne, det kan jag försäkra. Efter flera timmar i halvdvala, så långt ifrån vila man kan komma, knackar det på dörren. En av vännerna lämpar av sina fynd från Silk market. Hon berättar livfullt om allt det underbara som finns utanför hotellets murar, jag känner mig som Rapunsel inlåst i sitt torn.

”Lite lunch måste vi ha, det orkar du väl?” Vi bor i hutongerna, de gamla kinesiska kvarteren, där varenda matställe skulle få en svensk hälsovårdsinspektör att vända i dörren. För mig finns inget alternativ, jag är överlycklig över att kunna ta mig de femtio metrarna från hotellet till hålet i väggen där det luktar mat. Någon meny finns förstås inte, men hungern lyser ur ögonen och efter bara några minuter sitter vi vid ett rangligt bord fyllt av fat.

Vad vi åt? Inte vet jag, en del är gott, en del smakar inget. Men jag minns särskilt ett fat fyllt av små friterade guldfiskar. De är riktigt läckra, kanske en rätt man kan testa hemma. Vi har ju akvarium! Efter maten känns det lite bättre, väninnan föreslår att vi ska gå och få massage.

 ”Det måste ju vara jättebra för din rygg”. En kinesisk amatörmassör är det sista jag kan tänka mig just då. Men jag är glad över sällskapet och håller god min. Jag lyckas förklara att jag vill ha hårbottenmassage och inget annat, det kan omöjligt förvärra diskbråcket. Frågan är om ens mjällen finns kvar efter den behandlingen, jag trodde hela skalpen skulle lossna.

Tillbaka till hotellet och den stenhårda sängen, där jag genomlider resten av vistelsen. Hemresan blir precis den mardröm jag förväntat mig. När jag äntligen kliver in genom ytterdörren hemma, lägger jag mig på golvet och tackar gud för att jag överlevt. Men jag åker gärna tillbaka, nu när jag gjort min ryggymnastik varje dag och lärt mig lyfta resväskorna med böjda knän!

(Tidigare publicerat i Expressens resebilaga 2009)

Ut och njut!

Att sitta still och inte göra någonting, det är svårt. Jag har tränat länge för att lyckas med det. Det brukar hålla i en kvart eller så.. Fast det gör ändå nytta genom att ge tid att sortera tankar, planera, fundera på lösningar och göra prioriteringar. Vilket är ett sätt för mig att minska vardagsstressen.

Alla är olika, var och en måste hitta sin egen metod. Men prova att gå ut och njut av försommaren, glädjen i att bara vara, den behagliga temperaturen och grönskan. Om så bara för några minuter. Dröm dig bort eller se dig omkring med nya ögon just där du är. Glöm alla måsten, de kanske inte var så viktiga i alla fall. Eller så var dom det..

I vilket fall som helst, sitt inte här och stirra på skärmen. Gör något roligare, lova det!

Shinrin yoku

Igår avslutade jag helgen med ett härligt yogapass och gongbad. För er som aldrig testat det kan jag berätta att man varken behöver ha baddräkt eller bli blöt i håret. Jag gillar det efter att av en händelse hamna på ett sådant pass för några år sedan utan att veta riktigt vad det var. Det passar min personlighet utmärkt. Att utforska sådant jag inte vet något om. Nya kunskaper, nya idéer, nya möjligheter, nya vägar. Ett och annat bottennapp såklart. Man lär sig alltid något tänker jag då. Eller så försöker jag igen ;-).

Nu tänker jag prova shinrin yoku. Har sett orden flera gånger och blev tvungen att googla. Hittade allt jag redan visste om att gå ut i skogen. För dig som ännu inte kommit på hur man gör finns både nybörjarguide, guidade skogspromenader (fast det kallas skogsbad eftersom man liksom omsluts av skogen), utbildningar och kurser.

Eller så tar du bara på dig skorna och går ut.

Hjärtans Hjärna!

Att lyssna till sitt hjärta verkar lite omodernt, i de flesta sammanhang är det den kloka hjärnan som gäller. Magkänslan får också stå tillbaka en del, det kan ju vara ett helt vanligt magkurr eller lite gaser.

Många ser hjärta och hjärna som ett motsatsförhållande. Så tänker inte jag! Klart att de hänger ihop och blir en fantastisk kombination. Tillsammans med magkänslan, syn, hörsel, dofter och andra sinnen. Lägg till tidigare erfarenheter till allt detta, så får man fram intuition.

Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning med medvetande utan att ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt” Citerat ut Wikipedia.

Många människor litar mycket på sin intuition och når ofta stora framgångar. Eller så går det åt pipsvängen. Då kan de åtminstone trösta sig med att de blev en erfarenhet rikare. Så att det blir en bättre bedömning nästa gång.

Jag minns en inbjudan till fest som jag fick för många år sedan. Den var formellt skriven på tjockt papper med sirliga bokstäver. Det gällde en större tillställning där svar önskades om deltagande. Värden hade redan formulerat alternativen, det var bara att kryssa i och skicka tillbaka.

   □  Kan men vill inte

   □  Vill men kan inte

   □  Jag kommer mycket gärna

   □  Jag kommer med minsta hjärna

Vill minnas att jag kryssade i den sista rutan. Den kloka hjärnan sade en sak, att det var svårt att klämma in i kalendern just då. Men hjärtat ville något annat. Då kopplade jag bort hjärnan och gick dit hjärtat ledde mig. Och hade en helkväll förstås.

Kan man alltid lita på sitt hjärta då? Ibland bär det sig ju konstigt åt. Det börjar dunka lite extra fort, blodtrycket stiger, man svettas och stammar, magen är full av fjärilar.

Vad är det som händer? Ja, antingen är man mycket stressad eller så kan man vara kär. Symptomen är desamma, i alla fall i början. Sedan utvecklas de åt olika håll. Det ena kanske till ett magsår och det andra till många lyckliga år!

Hjärta, intuition, instinkt, inre röst, erfarenheter, övertygelse, logiskt tänkande, magkänsla. Man kan kalla det vad man vill, huvudsaken är att det man gör känns bra. Både i gäller känsla och förnuft.

Så nästa gång jag blir bjuden på fest och ska formulera ett svarsalternativ tänker jag skriva:

   □  Tack, jag kommer hjärtans hjärna.

Ler och långhalm

Att lära sig ett nytt språk innebär inte bara att lära sig grammatik och bygga upp ordförrådet. Det gäller också att förstå ålderdomliga och helt ologiska talesätt.

Hur kan t ex ”break a leg” betyda Lycka till? Första gången jag hörde det var strax innan start i en hopptävling i sydvästra England. Jag tog det som ett riktigt otursvarsel, men klarade både mig och hästen helskinnade i mål. Och när jag en kväll hörde någon säga att han skulle ”hit the sack” undrade jag vem han skulle ut och slåss med.

Det är längesedan, numera händer det bara ”once in the blue moon” att jag inte förstår. Våra svenska ordspråk är lättare, för oss som är uppväxta med dem vill säga. För någon som ska lära sig svenska måste en del av dem låta tämligen obegripliga

Vad menar vi egentligen med att INTE ROPA HEJ INNAN MAN ÄR ÖVER BÄCKEN? Varför krångla till det? Det är klart man kan säga ”Hej på dig du” oavsett på vilken sida av bäcken man är.

Att GÅ ÖVER ÅN EFTER VATTEN är väl självklart om butiken där man säljer flaskvatten råkar ligga på andra sidan?

BÄTTRE EN FÅGEL I HANDEN ÄN TIO I SKOGEN. Tycker jag verkligen inte. En ensam olycklig stackare, troligen infångad. Släpp den genast lös till de andra tio i skogen!

ATT SÄTTA SITT LJUS UNDER SKÄPPAN är väl ingen som gör idag. Nej, nu vill de flesta stå i rampljuset och visa hur duktiga de är. (Vad är en skäppa förresten?)

Om EN OLYCKA SÄLLAN KOMMER ENSAM varför gör inte lyckorna detsamma?

ONDA CIRKLAR har vi väl hört talas om, men sällan de goda. (Förutom kostcirkeln då, som min kloka granne påpekade.)

EFTER REGN KOMMER SOLSKEN. Men när? Klen tröst om man redan är genomblöt efter ett störtregn.

Och hur länge ska man egentligen stå ut med att VÄNTA PÅ NÅGOT GOTT?

Om inte annat så blir väl SLUTET GOTT, ALLTING GOTT!

Det ska vi fira!

Kåseri tidigare publicerat i Villamagasinet 2006

–  Äntligen har det hänt! Rösten i telefonen låter onaturligt glad.

–  Har du vunnit på tipset?

–  Nej, DU har missat min födelsedag!

Va? Jag som satt en ära i att aldrig glömma en bemärkelsedag!

–  Om du visste så dåligt samvete jag haft för att jag så sällan kommer ihåg att uppvakta dig, fortsatte väninnan vidare.

Raskt bestämde jag mig för att glömma bort flera, och kanske genom detta ge mina vänner den bästa present de fått. Eller göra som en annan bekant. Hon har rationaliserat sina gratulationer till en gång om året. När andan faller på skickar hon ett kort med ”Glad påsk, Trevlig midsommar, Grattis på födelsedagarna och God jul ifall jag inte hinner med julkorten i år heller”.

Kul idé. Tiden verkar ju ändå gå så fort att dagarna flyter ihop. Mina egna födelsedagar verkar komma tätare och tätare med åren.

Äldste sonen fyller år i november, det är svårt att köpa både födelsedagspresenter och julklappar med så kort mellanrum. Sist lyckades vi ändå hitta något han hett hade önskat sig. Det var lite pyssel att få ihop det, vi hjälptes åt att sortera delar och läsa instruktioner för montering av ett larm till tonårsrummet. Även lillebror var engagerad ända tills han insåg vem larmet var menat att utestänga. Då blev han jättearg och ville inte vara hantlangare mera. Fast vi fick det aldrig att fungera, så pojkarna var snart vänner igen.

Förra året fick jag mig en riktig tankeställare på födelsedagen.

–  Tycker du inte det har varit lite dålig gnista på sistone? Lite knackigt i starten? frågade maken när jag stirrade på innehållet i mitt paket. Sex nya tändstift var väl inte den mest självklara presenten till en hustru. Vad menade han egentligen?

När han med stor iver berättade hur enormt bra min bil nu skulle gå, mer miljövänligt dessutom, då förstod jag att han inte hade något annat i tankarna än en spinnande motor. Dessa tändstift var senaste modet bland reservdelsraggare, extremt hi-tech och dyrare än guldsmycket jag hoppats på.

En av grannfruarna här i byn fick ett avgasrör när hon fyllde år. Undrar vad hon tänkte när hon öppnade sitt paket?

Den 8 mars blir vi säkert firade både hon och jag, då är det internationella kvinnodagen samt den dag då flest svenskar fyller år. Vad får vi i present då tro? En lagningssats till bilringarna inför sommarens badresor? Eller en kylbag för att vi ska coola ner oss lite med alla projekt som ska hinnas med under semestern?

Nästa födelsedag som firas i vår familj är i maj, då är det makens tur att få falsksång och frukost på sängen. Vi har redan börjat fundera över en lämplig present, det är inte lätt till en som har allt. Oss till exempel, en omtänksam och påhittig familj.

När han fyllde femtio fick han en intensivkurs i westernridning. En hel helg tillbringade han i sadeln, måndagen efter satte han sig på flyget till Baku. Det tar många timmar att resa dit, gissa om han längtade efter en ståplats? Kanske ska vi ge honom en bukett blommor som omväxling? Det blir säkerligen mer uppskattat än bungyjumpet vi egentligen tänkt oss.

Smått och gott om något jättegott

Kan man fatta att Christopher Columbus dissade kakaon totalt när han kom till Sydamerika! Då hade den används av invånarna där i flera tusen år, som valuta, offergåva till gudarna och såklart till att njuta av. Aztekerna blandade kakao med vatten, vanilj, kryddor och honung, drack det som medicin och för att få kraft till både det ena och det andra. Montezuma sägs ha druckit kakao innan han träffade sina fruar, han drack visst 50 koppar om dagen, men hade bara två fruar. Man får väl hoppas att de också hann med några slurkar stärkande chokladdryck mellan varven. Det som inte gick åt till hans dagliga intag sparade han i sin skattkammare, den var fylld av kakaobönor istället för med guld och ädelstenar. Kakao ansågs också som lugnande, det kan spanjorerna ha behövt när de blev snuvade på rikedomarna som de trodde fanns därinne.

Tänk om de vetat att kakao var hårdvaluta. En bra slav eller en hustru kunde köpas för ungefär 100 kakaobönor. Vilket öde! Å andra sidan så är det ett himla jobb med att jäsa, torka, rosta och mala bönorna, han som sålde hustrun önskar kanske att han behållit henne för att få hjälp med det slavarbetet.

Kakao är bra för nästan allt, precis vad jag trodde! ”Gör en kvinna glad, ge henne choklad”.  En som visste det var Casanova som föredrog choklad före champagne för att pigga upp sig och sina damer. Det verkar ha funkat bra för honom. Han förstod att choklad och kärlek hör ihop fast kanske inte riktigt hur. Det vet vi nu, kakao innehåller fenyletylamin, serotonin och en del annat som produceras i våra hjärnor och gör oss lyckliga. Visst är det häftigt!

Vissa studier visar också att choklad innehåller antioxidanter som kan öka livslängden, stärka immunförsvaret och motverka cancer. Nu börjar det likna något! Ju mer jag läser desto mer lär jag mig. Man blir också smartare, snabbare  och smalare av choklad. Wow!

Källkritik? Fake news? Nej, nej, sådant vill jag inte höra nu. När jag äntligen fick goda skäl att njuta av min dagliga chokladbit. Fast jag nöjer mig egentligen med att det är så otroligt gott.