Ut och njut!

Att sitta still och inte göra någonting, det är svårt. Jag har tränat länge för att lyckas med det. Det brukar hålla i en kvart eller så.. Fast det gör ändå nytta genom att ge tid att sortera tankar, planera, fundera på lösningar och göra prioriteringar. Vilket är ett sätt för mig att minska vardagsstressen.

Alla är olika, var och en måste hitta sin egen metod. Men prova att gå ut och njut av försommaren, glädjen i att bara vara, den behagliga temperaturen och grönskan. Om så bara för några minuter. Dröm dig bort eller se dig omkring med nya ögon just där du är. Glöm alla måsten, de kanske inte var så viktiga i alla fall. Eller så var dom det..

I vilket fall som helst, sitt inte här och stirra på skärmen. Gör något roligare, lova det!

Annonser

Shinrin yoku

Igår avslutade jag helgen med ett härligt yogapass och gongbad. För er som aldrig testat det kan jag berätta att man varken behöver ha baddräkt eller bli blöt i håret. Jag gillar det efter att av en händelse hamna på ett sådant pass för några år sedan utan att veta riktigt vad det var. Det passar min personlighet utmärkt. Att utforska sådant jag inte vet något om. Nya kunskaper, nya idéer, nya möjligheter, nya vägar. Ett och annat bottennapp såklart. Man lär sig alltid något tänker jag då. Eller så försöker jag igen ;-).

Nu tänker jag prova shinrin yoku. Har sett orden flera gånger och blev tvungen att googla. Hittade allt jag redan visste om att ta gå ut i skogen. För dig som ännu inte kommit på hur man gör finns både nybörjarguide, guidade skogspromenader (fast det kallas skogsbad eftersom man liksom omsluts av skogen), utbildningar och kurser.

Eller så tar du bara på dig skorna och går ut.

Hjärtans Hjärna!

Att lyssna till sitt hjärta verkar lite omodernt, i de flesta sammanhang är det den kloka hjärnan som gäller. Magkänslan får också stå tillbaka en del, det kan ju vara ett helt vanligt magkurr eller lite gaser.

Många ser hjärta och hjärna som ett motsatsförhållande. Så tänker inte jag! Klart att de hänger ihop och blir en fantastisk kombination. Tillsammans med magkänslan, syn, hörsel, dofter och andra sinnen. Lägg till tidigare erfarenheter till allt detta, så får man fram intuition.

Intuition kommer från latinets intueri, som betyder åskåda, se på eller betrakta. Intuition är förmågan att bilda en omedelbar uppfattning eller göra en omedelbar bedömning med medvetande utan att ha tillgång till alla fakta, och ställs ofta i motsats till att resonera och förstå logiskt” Citerat ut Wikipedia.

Många människor litar mycket på sin intuition och når ofta stora framgångar. Eller så går det åt pipsvängen. Då kan de åtminstone trösta sig med att de blev en erfarenhet rikare. Så att det blir en bättre bedömning nästa gång.

Jag minns en inbjudan till fest som jag fick för många år sedan. Den var formellt skriven på tjockt papper med sirliga bokstäver. Det gällde en större tillställning där svar önskades om deltagande. Värden hade redan formulerat alternativen, det var bara att kryssa i och skicka tillbaka.

   □  Kan men vill inte

   □  Vill men kan inte

   □  Jag kommer mycket gärna

   □  Jag kommer med minsta hjärna

Vill minnas att jag kryssade i den sista rutan. Den kloka hjärnan sade en sak, att det var svårt att klämma in i kalendern just då. Men hjärtat ville något annat. Då kopplade jag bort hjärnan och gick dit hjärtat ledde mig. Och hade en helkväll förstås.

Kan man alltid lita på sitt hjärta då? Ibland bär det sig ju konstigt åt. Det börjar dunka lite extra fort, blodtrycket stiger, man svettas och stammar, magen är full av fjärilar.

Vad är det som händer? Ja, antingen är man mycket stressad eller så kan man vara kär. Symptomen är desamma, i alla fall i början. Sedan utvecklas de åt olika håll. Det ena kanske till ett magsår och det andra till många lyckliga år!

Hjärta, intuition, instinkt, inre röst, erfarenheter, övertygelse, logiskt tänkande, magkänsla. Man kan kalla det vad man vill, huvudsaken är att det man gör känns bra. Både i gäller känsla och förnuft.

Så nästa gång jag blir bjuden på fest och ska formulera ett svarsalternativ tänker jag skriva:

   □  Tack, jag kommer hjärtans hjärna.

Ler och långhalm

Att lära sig ett nytt språk innebär inte bara att lära sig grammatik och bygga upp ordförrådet. Det gäller också att förstå ålderdomliga och helt ologiska talesätt.

Hur kan t ex ”break a leg” betyda Lycka till? Första gången jag hörde det var strax innan start i en hopptävling i sydvästra England. Jag tog det som ett riktigt otursvarsel, men klarade både mig och hästen helskinnade i mål. Och när jag en kväll hörde någon säga att han skulle ”hit the sack” undrade jag vem han skulle ut och slåss med.

Det är längesedan, numera händer det bara ”once in the blue moon” att jag inte förstår. Våra svenska ordspråk är lättare, för oss som är uppväxta med dem vill säga. För någon som ska lära sig svenska måste en del av dem låta tämligen obegripliga

Vad menar vi egentligen med att INTE ROPA HEJ INNAN MAN ÄR ÖVER BÄCKEN? Varför krångla till det? Det är klart man kan säga ”Hej på dig du” oavsett på vilken sida av bäcken man är.

Att GÅ ÖVER ÅN EFTER VATTEN är väl självklart om butiken där man säljer flaskvatten råkar ligga på andra sidan?

BÄTTRE EN FÅGEL I HANDEN ÄN TIO I SKOGEN. Tycker jag verkligen inte. En ensam olycklig stackare, troligen infångad. Släpp den genast lös till de andra tio i skogen!

ATT SÄTTA SITT LJUS UNDER SKÄPPAN är väl ingen som gör idag. Nej, nu vill de flesta stå i rampljuset och visa hur duktiga de är. (Vad är en skäppa förresten?)

Om EN OLYCKA SÄLLAN KOMMER ENSAM varför gör inte lyckorna detsamma?

ONDA CIRKLAR har vi väl hört talas om, men sällan de goda. (Förutom kostcirkeln då, som min kloka granne påpekade.)

EFTER REGN KOMMER SOLSKEN. Men när? Klen tröst om man redan är genomblöt efter ett störtregn.

Och hur länge ska man egentligen stå ut med att VÄNTA PÅ NÅGOT GOTT?

Om inte annat så blir väl SLUTET GOTT, ALLTING GOTT!

Det ska vi fira!

Kåseri tidigare publicerat i Villamagasinet 2006

–  Äntligen har det hänt! Rösten i telefonen låter onaturligt glad.

–  Har du vunnit på tipset?

–  Nej, DU har missat min födelsedag!

Va? Jag som satt en ära i att aldrig glömma en bemärkelsedag!

–  Om du visste så dåligt samvete jag haft för att jag så sällan kommer ihåg att uppvakta dig, fortsatte väninnan vidare.

Raskt bestämde jag mig för att glömma bort flera, och kanske genom detta ge mina vänner den bästa present de fått. Eller göra som en annan bekant. Hon har rationaliserat sina gratulationer till en gång om året. När andan faller på skickar hon ett kort med ”Glad påsk, Trevlig midsommar, Grattis på födelsedagarna och God jul ifall jag inte hinner med julkorten i år heller”.

Kul idé. Tiden verkar ju ändå gå så fort att dagarna flyter ihop. Mina egna födelsedagar verkar komma tätare och tätare med åren.

Äldste sonen fyller år i november, det är svårt att köpa både födelsedagspresenter och julklappar med så kort mellanrum. Sist lyckades vi ändå hitta något han hett hade önskat sig. Det var lite pyssel att få ihop det, vi hjälptes åt att sortera delar och läsa instruktioner för montering av ett larm till tonårsrummet. Även lillebror var engagerad ända tills han insåg vem larmet var menat att utestänga. Då blev han jättearg och ville inte vara hantlangare mera. Fast vi fick det aldrig att fungera, så pojkarna var snart vänner igen.

Förra året fick jag mig en riktig tankeställare på födelsedagen.

–  Tycker du inte det har varit lite dålig gnista på sistone? Lite knackigt i starten? frågade maken när jag stirrade på innehållet i mitt paket. Sex nya tändstift var väl inte den mest självklara presenten till en hustru. Vad menade han egentligen?

När han med stor iver berättade hur enormt bra min bil nu skulle gå, mer miljövänligt dessutom, då förstod jag att han inte hade något annat i tankarna än en spinnande motor. Dessa tändstift var senaste modet bland reservdelsraggare, extremt hi-tech och dyrare än guldsmycket jag hoppats på.

En av grannfruarna här i byn fick ett avgasrör när hon fyllde år. Undrar vad hon tänkte när hon öppnade sitt paket?

Den 8 mars blir vi säkert firade både hon och jag, då är det internationella kvinnodagen samt den dag då flest svenskar fyller år. Vad får vi i present då tro? En lagningssats till bilringarna inför sommarens badresor? Eller en kylbag för att vi ska coola ner oss lite med alla projekt som ska hinnas med under semestern?

Nästa födelsedag som firas i vår familj är i maj, då är det makens tur att få falsksång och frukost på sängen. Vi har redan börjat fundera över en lämplig present, det är inte lätt till en som har allt. Oss till exempel, en omtänksam och påhittig familj.

När han fyllde femtio fick han en intensivkurs i westernridning. En hel helg tillbringade han i sadeln, måndagen efter satte han sig på flyget till Baku. Det tar många timmar att resa dit, gissa om han längtade efter en ståplats? Kanske ska vi ge honom en bukett blommor som omväxling? Det blir säkerligen mer uppskattat än bungyjumpet vi egentligen tänkt oss.

Smått och gott om något jättegott

Kan man fatta att Christopher Columbus dissade kakaon totalt när han kom till Sydamerika! Då hade den används av invånarna där i flera tusen år, som valuta, offergåva till gudarna och såklart till att njuta av. Aztekerna blandade kakao med vatten, vanilj, kryddor och honung, drack det som medicin och för att få kraft till både det ena och det andra. Montezuma sägs ha druckit kakao innan han träffade sina fruar, han drack visst 50 koppar om dagen, men hade bara två fruar. Man får väl hoppas att de också hann med några slurkar stärkande chokladdryck mellan varven. Det som inte gick åt till hans dagliga intag sparade han i sin skattkammare, den var fylld av kakaobönor istället för med guld och ädelstenar. Kakao ansågs också som lugnande, det kan spanjorerna ha behövt när de blev snuvade på rikedomarna som de trodde fanns därinne.

Tänk om de vetat att kakao var hårdvaluta. En bra slav eller en hustru kunde köpas för ungefär 100 kakaobönor. Vilket öde! Å andra sidan så är det ett himla jobb med att jäsa, torka, rosta och mala bönorna, han som sålde hustrun önskar kanske att han behållit henne för att få hjälp med det slavarbetet.

Kakao är bra för nästan allt, precis vad jag trodde! ”Gör en kvinna glad, ge henne choklad”.  En som visste det var Casanova som föredrog choklad före champagne för att pigga upp sig och sina damer. Det verkar ha funkat bra för honom. Han förstod att choklad och kärlek hör ihop fast kanske inte riktigt hur. Det vet vi nu, kakao innehåller fenyletylamin, serotonin och en del annat som produceras i våra hjärnor och gör oss lyckliga. Visst är det häftigt!

Vissa studier visar också att choklad innehåller antioxidanter som kan öka livslängden, stärka immunförsvaret och motverka cancer. Nu börjar det likna något! Ju mer jag läser desto mer lär jag mig. Man blir också smartare, snabbare  och smalare av choklad. Wow!

Källkritik? Fake news? Nej, nej, sådant vill jag inte höra nu. När jag äntligen fick goda skäl att njuta av min dagliga chokladbit. Fast jag nöjer mig egentligen med att det är så otroligt gott.

Heja Finland!

Fotot är från Tempelkyrkan i Helsingfors där Olav bänkat sig inför en konsert våren 1986. Tänk om han vetat allt som väntade flera år framåt i tiden då! Att vi skulle kopplas ihop med detta land på ett oväntat sätt.

Idag firar vi Sverigefinnarnas dag. För vi har en sådan i familjen. Nästan.

Olav har numera finskt DNA, finsk blodgrupp, till och med ett finskklingande efternamn. Fast det är estniskt. För ingen i hans släkt kommer från Finland. Bara hans stamceller, från en okänd finsk donator. De fick han vid en transplantation lång tid efter vårt besök där, det räddade hans liv efter flera år med leukemi.

Stamcellerna hämtades från en blodgivare, efter flera månaders sökande för att hitta någon med matchande celler. Det fanns i Finland, denne blodgivare hade också gått med på att donera stamceller från sin benmärg. En relativt okomplicerad och riskfri process, men det är ändå en frivillig insats som tar sin tid och även kan medföra en del obehag.  Vi är så tacksamma mot denna okända person och undrar ibland vem det är. Det var inget vi fick reda på då, vi har tänkt tanken att forska lite och kanske få träffa donatorn. Vi får se.

Vi har bara besökt Finland den enda gången 1986. En minnesvärd resa eftersom den genomfördes dagarna efter Tjernobylolyckan, om det visste vi inget just då. Informationen om vad som hänt dröjde, dessutom kändes det långt mellan Helsingfors och Ukraina. När vi kom hem såg vi kartor över nedfallet som spridits långt från själva reaktorolyckan. Finland var illa drabbat av radioaktiviteten i atmosfären. Ett tag funderade vi mycket över vad som kunde ha orsakat Olavs leukemi. Var det nedfallet över Helsingfors? Men varför just han och inte jag. Och resten av befolkningen där? Ibland får man bara acceptera att det inte finns klara svar på allting.

Att stamceller från en helt okänd människa förändrade allt, inte bara DNA och blodgrupp, är inget mindre än ett mirakel. Så just idag tänker vi med tacksamhet på denne okände finländare och hoppas att hen fått ett lika bra liv som Olav.