Magkänsla

Kinesiskt te

Vinterkräksjukan härjar som värst, måste vara jättejobbigt för de som får det. Om detta vet jag inget, eftersom det är ytterst sällan jag drabbas. Min lillebror säger att vi har en gen som gör att vi inte blir magsjuka, själv trodde jag länge att det berodde på min egen försiktighet.

Matförgiftad har jag blivit några gånger, det har snabbt gått över och jag har lärt mig vad man ska undvika. Glaset på bilden fick mig att tänka både en och två gånger om jag verkligen skulle våga dricka det eller inte. Tror jag beställde te, men då språkförbistringen ibland ställer till det kan det ha varit något annat. Ett tag misstänkte jag att de fyllt glaset med vatten från ett stort akvarium som stod i samma lokal. Min kinesiska vän insisterade på att jag skulle dricka, det var svårt att säga nej. Jag överlevde.

DSC01559

Men när hon tog med mig till matmarknaden för att äta kvällsmat, då  lyckades jag så artigt som jag bara kunde avvärja både grillade vita larver, sjöstjärnor, skorpioner och ormar. Där spelade det nog ingen roll vad man har för gener eller magkänsla. Det var en fråga om olika matvanor helt enkelt.

Det blev en helt vegetarisk rätt, kan ha varit fågelbon av formen att döma. Smakade inte så mycket, men jag blev i alla fall mätt och överlevde det också. Dagen efter fick jag bestämma mat, då blev det kycklinggryta. Smakade finfint, ända tills det i grytan dök upp en hel fot av hönan, med klor, fjädrar och allt. Där vände sig nästan min mage också!

Annonser

En reaktion till “Magkänsla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s