Mina väninnor fick gömma sina nyinköpta modekläder för döttrarna. Sådant borde aldrig hända mig, jag hade ju två söner. Men den äldste blev plötsligt som tonåring mycket medveten i valet av kläder. En dag kom han lyckligt leende ner i min nya gröna huv-tröja.
– Schysst, morsan, den är precis samma färg som min motocross.
Det jag kallade lindblomsgrönt visade sig vara kawasakigrönt i hans värld. En sådan missräkning! Skjortan och träskorna i samma färg fick jag hitta ett bra gömställe till.
Sonen borde gjort likadant förresten, han hade ett par ursnygga rosa shorts som jag nästan kunde ha efter några veckor utan godis och kakor.
Det var då det. Nu får jag ha alla mina kläder i fred, den lindblomsgröna tröjan tror jag vi slet ut tillsammans. De rosa shortsen vill nog ingen av oss ha idag. Även om vi hade kommit i dem.
Lotta Hoffback Kaljo 