Så det kan bli!

Fisknät

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Mer sällan faktiskt. Och när man ska förmedla tankar och idéer till en annan människa, då kan det bli riktigt svårt. Det ställer stora krav på både sändare och mottagare. Ibland är de helt enkelt inställda på olika våglängder.

*

Min väninna M och jag delade i slutet av sjuttiotalet en femrumslägenhet i Slottsstaden, Malmö. Den var mycket ståndsmässig med två salonger, stort sovrum samt en pigkammare bakom köket. Där bodde M. Rummet var litet och ganska trevligt om det inte varit för en sak; takhöjden på cirka 3 meter. Det kändes som att bo i ett hisschakt påstod M. Något måste göras. Vi använde alla våra begränsade kunskaper om heminredning för att höja mysfaktorn i M´s rum.

Just när vi kommit på hur vi ville ha det aviserade M´s pappa sin ankomst. Vi berättade om vår idé för honom och bad honom hjälpa oss. Vi hade nyligen varit på en fiskrestaurang i  Nyhavn, där man dekorerat taket med fisknät, draperat i böljande vågor med stora, vackra glaskulor i. Det var ett perfekt sätt att sänka takhöjden. M´s pappa bodde vid havet och bistod gärna med nät, men glaskulor var inget han hade i sin fiskebod. Orange flytbojar kunde han fixa, men det trodde vi knappast skulle bidra till myset vi hade i åtanke.

M´s pappa anlände, fullastad med fisknät, vi beskrev livfullt hur vi ville att resultatet skulle se ut. Tyckte vi förklarade ganska bra, han nickade och verkade på det klara med hur arbetet skulle läggas upp. Det lämnade vi med varm hand till honom att bestämma alldeles själv, vi ville vara så lite i vägen som möjligt. En shoppingtur på stan låg helt i linje med den arbetsinsats vi hade tänkt oss.

Vi hade nog gjort mer nytta hemma, kan vi konstatera så här i efterhand. M´s pappa hade jobbat i timmar och spänt upp sitt fisknät en halvmeter under taket. Då menar jag verkligen spänna, här fanns inga böljande vågor eller draperingar. Det var ett nät, uppspänt och sträckt, ordentligt fastsatt. Precis som ett skyddsnät på cirkus.

Han hade inte varit på samma fiskrestaurang som vi, den saken var klar. Vi försökte hålla oss för skratt, medan fadern muttrande packade ihop stegen och  verktygen och meddelade att han inte tänkte göra ett handtag till i vår lägenhet. Och absolut inte ta ner nätet, som han slitit så med.

Det såg inte klokt ut, alla besökare undrade varför M hade ett skyddsnät i taket över sin säng. Hade hon ihop det med en höjdhoppare? Jättekul, tyckte vi, men jag tror aldrig M vande sig riktigt vid glåporden. Åtminstone svarade hon en tid efter detta på en annons i International Yachting och skulle segla jorden runt med en man från Amsterdam. Allt för att komma hemifrån, men jorden runt var väl ändå att ta i, tyckte jag.

De kom som längst till Dover, men det är en helt annan historia. Har ingenting med heminredning att göra, fast det är klart det här med att det aldrig blir som man tänkt sig kan nog stämma.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s