Friskvårdsplanen

Lotta på Kungsleden

(Gammalt kåseri, skrivet för ca 15 år sedan. Men jag vandrar än!) 

Företagets friskvårdssatsning kommer att bli min död! Jag känner mig helt förbi. Slut, svettig, kräk- och gråtfärdig på en gång. Det värsta av allt, jag är bara halvvägs. Lika långt kvar alltså, innan mardrömmen är över. Börjar dessutom känna mig pressad, barnvakten hade en tid att passa och hon står säkert redan startklar i hallen medan barnen grillar min mobiltelefon i ugnen (som dom gjorde förra veckan).

Det här var väl ändå inte meningen? Man skulle ju bli pigg, frisk och inte ens i närheten av att bli stressad, och absolut inte utbränd (som telefonen hann bli). Snarare utvilad, om jag förstod det hela rätt.  Så lät det minsann i presentationen.

   ”Motionera en timme på din fritid, och företaget kompenserar dig med tjugo minuters ledighet.”

Jag kalkylerade snabbt fram att om jag joggade 60 timmar i veckan skulle jag slippa jobba helt och hållet. Man skulle alltså kunna motionera bort hela sin deltidstjänst om man låg i riktigt ordentlig. Vilket guldläge!

   ”Max 3 timmars ledighet i månaden.”

Där försvann det tillfället. Tre ynka timmars ledighet för att man offrar sitt blod, sin svett och sina tårar. Det ska vara roligt att motionera. Jag överger joggingen. Att åka slalom och att rida har jag alltid tyckt om. Kanske läge att ta upp det igen. Chefen är tveksam.

   ”Det är inte all idrottsutövning som kompenseras. Räknas inte golf, slalom och ridning till lyxsporterna?

För en sliten småbarnsmamma är varje form av vistelse utanför hemmet en lyx. Hur gör jag nu då? Simning! Där har vi sporten för mig. Det ska bli kul, jag kollar resårerna i baddräkten och inhandlar årskort på badhuset. Där finns också ett gym i källaren. Perfekt, tycker jag ända tills jag kikar in första gången. Bara killar, ingen över 18 år. De stirrar på mig som om jag vore från en annan planet. Jag har ju läst boken om att män är från Mars och kvinnor från Venus, men aldrig upplevt det så påtagligt som nu. Smyger ut från gymmet och sällar mig till sälarna, det vill säga de andra medelålders damerna som glatt plaskar runt i bassängen.

Nästa gång vill barnen följa med. Så var det slut på det roliga. Åter förpassad till barnbassängen med yngste sonen, samtidigt som jag måste hålla ett vakande öga på trampolinen och hopptornet. Där tioåringen glatt tränar mollbergare med pik. Lika nervöst som på en riktig simhoppstävling. Fast här är det inte domarnas poängsättning som oroar. Själva poängen är att sonen skall komma upp helskinnad ur bassängen efter varje hopp. Han gör en saltomortal som han kallar flip efter en delfinfilm han sett. Själv känner jag hur min motionssatsning mest liknar en riktig flopp. Jag läser igenom avtalet en gång till.

   ”Mental träning”.

Suveränt! Det räknas minsann som friskvård. Då ska jag äntligen läsa alla djupsinniga självhjälpsböcker som legat på nattduksbordet och samlat damm. Och lära mig allt om hur man blir rik, vacker och frisk! Utan att anstränga sig förutsätter jag förstås. Men jag somnar innan jag ens hunnit igenom förordet. Total avslappning direkt alltså. Kan man kalla det en fullträff i mental träning?

Det enkla är ofta det svåra, men till slut hittar jag rätt.  Kunde Stenmark så kan väl jag. Fast inte lika fort, och inte lika brant. Faktiskt inte på skidor heller. Men för övrigt håller jag mig till hans motto; ”De ä bare å … gå!” Får överta ett par begagnade vandringskängor av en väninna. Sedan går jag. Kilometer efter kilometer, med eller utan ryggsäck, i ur och skur, i skogen eller i stan. Med eller utan barn. Jag löser medlemskort i Svenska Turistföreningen och börjar planera fjällturer, hittar böcker om vandringsleder nere i Europa och precis runt hörnet hemma. Det känns som om en ny värld öppnat sig!

Snart drar jag ur sladden till min dator och ger mig ut på sommarsemester. Massor av sol hoppas jag på. Men utan att bekymra mig om bikinilinjen är tillräckligt rak eller om förra årets strandklänning sitter som ett korvskinn. För mig är det midnattssolen i Abisko som hägrar. Väskan är redan packad med stövlar, långkalsonger och torrskaffning. Och alltihop började med att jag ville vara ledig tre timmar i månaden från jobbet!

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s