Det är inne med surdeg. Och visst är det både nyttigt och gott. Om man pratar om brödet vill säga. Den andra sortens surdeg är inte lika kul, de där sakerna som man skjuter framför sig, de som ligger och jäser i det dåliga samvetet. Det är så vanligt att det fått ett eget ord, prokrastinering. Dessvärre kommer det sällan något gott ut av det, som det gör med en äkta surdeg. Den som blir till en god och saftig limpa.
Mina surdegar brukar för det mesta vara koncentrerade till två områden, skrivbordet och klädhögarna. Jag gör mina tappra försök, sorterar udda strumpor till par är ett exempel. Fast bara när strumplådan är tom. Likadant med skrivbordet. När det svämmar över av papper och jag helt enkelt måste ha tag i ett viktigt beslut, räkning eller något annat brådskande. Då finns det ingen återvändo. Min räddning är alltså deadlines. Sista chansen.
I skafferi och kylskåp fungerar det utmärkt, där har jag superkollen. Eftersom i princip alla matvaror är märkta med ett slutdatum. Som jag nu får höra att man inte ska ta på så stort allvar, med avsikt att minska matsvinnet. Lukta och smaka. Bäst-före-datumet är bara en rekommendation för de flesta varor sägs det. Slutdatumet har ju varit min räddning för att inte prokrastinera kylskåpsstädningen också!
På arbetet däremot hade jag inte samma problem, att ha en surdeg där fungerade liksom inte. Några flygplan som fick vänta tills jag hade tid? Lönerapporteringen gjordes när jag kände för det? Flygsäkerhetsbedömningar bara när Transportstyrelsen hotade med att stänga ner hela tornet p g a osäkerhetsläget? Så kunde jag inte ha det förstås. Både på kontoret och i lufthavet gällde ordning och reda.
Likadant med alla djuren och stallet hemma. Där blir det gnägg, skäll och jamande om jag missar en mat-tid eller in- och utsläpp. Familjen då? Ja, de är ju härdade såklart. De vet i alla fall att de aldrig riskerar att få mat som har passerat slutdatumet. Fast det händer att de får gå med udda strumpor.
Numera finns tiden för att hålla ordning, sortera och städa. Men det gör jag ju inte. Istället prioriterar jag allt det som jag inte hann under ett ganska stressigt liv. Läser tidningar och böcker, dricker kaffe, tittar på TV, läser ännu mer, pysslar om maken, lagar mat, skriver lite, är ute i skogen, umgås med vänner. Det hade jag aldrig hunnit med om jag skulle sortera strumporna eller städa garderoberna först. Nästa steg blir att lära mig baka surdegsbröd.
Lotta Hoffback Kaljo 